1, 2, 3 på det fjärde ska det ske
Herregud vad svårt det kan vara ibland att bara sätta på sig joggingskorna och sticka ut och springa! Jag sitter vid köksbordet, med en kopp varm nyponsoppa i händerna och luddiga fårskinnstofflor på fötterna, och tittar ut genom fönstret. Det är bäcksvart ute, det regnar och det känns mindre lockande än någonsin att bege sig ut i kylan och springa intervaller. Jag har tänkt göra det hela dagen, hela veckan faktiskt, men alltid har det varit något som gjort att jag skjutit upp det till senare. Just nu är det regnet som hindrar mig vilket är väldigt underligt då jag vanligtvis älskar att springa i regn. Igår var det att jag hade ont i magen och i förrgår var det väl någon annan lam ursäkt...
Motivationen är inte var den en gång var och det oroar mig en aning. Utan motivation kommer man ingenstans, det är nästan omöjligt att göra framsteg och bristen på framsteg ger i sin tur en ännu sämre motivation. Det är som en ond cirkel. Jag vet inte säkert vad som ligger bakom min plötsliga ovilja till att träna. Vad jag vet är att jag måste göra något åt det, och det snart!
Att testa på nya saker är ett bra sätt att få tillbaka motivationen på. Då blir det som att ta en paus ifrån sitt vanliga träningsschema utan att för den sakens skull gå bakåt resultatmässigt. Tvärtom är det bra med lite variation, både fysiskt och mentalt. Nya platser och nya springrundor är också värt att testa. På så sätt dras ens uppmärksamhet från springningen till omgivningen. Ofta då man är omotiverad känns själva springningen väldigt jobbig. Man upplever inte alls samma flyt i stegen som man kanske vanligtvis gör. För att undvika att känna sig ännu mer omotiverad inför nästa träningspass kan man då försöka att fokusera på omgivningen istället eller försöka tänka på andra saker. Denna metod kallas dissociation och är ett centralt begrepp inom idrottspsykologin.
Ibland kan jag uppleva det som svårt att väl sätta igång med träning, att liksom ta steget ut genom dörren. Men sedan när man väl kommit igång är det riktigt skönt. Speciellt om man har bra musik i lurarna, det hjälper otroligt mycket! Och sedan efteråt känns allt jättebra. Det är nog delvis pga. endorfinerna, men också för att man känner sig nöjd med sig själv för att man gick emot sin egen ovilja och genomförde träningspasset trots allt.
Något som jag lärt mig göra under projektets gång och som jag råder er läsare att också göra är att skriva träningsdagbok. Förutom att skriva ner antalet timmar du tränar per vecka och liknande så kan det vara bra att skriva ner vilken känsla du hade före, under och efter passet. Skriv även ner vad som gick bra, vad som gick dåligt och vad du ska tänka på till nästa pass. Det blir lättare att fokusera på de framsteg du gör då du har dem på papper.
Nä, nu ska jag ut och springa, innan det slutar att regna...
/ Anna
Källa bild: http://isabelleskarvik.se/bilder/regn_1183648650_760585.jpg
